Det grisigaste passet hittills

Igår fick jag verkligen nåt att bita i. 30 minuter progressiv distans på band. Det innebär att man ökar farten under hela passet, vilket jag tycker är ett bra sätt att komma upp i tempo eftersom man hela tiden vänjer sig vid den fart man har och en höjning ibland knappt märks.

10 minuter uppvärmning följdes av 6×5 minuter där första femmam sprangs i 4:48-fart och den sista i 4:11. Innan passet var jag inställd på att den andra halvan skulle bli slitig (4:23 och snabbare) men faktum är att det bara var de sista 10 som var riktigt jobbiga.

En bidragande orsak var definitivt att jag hade för mycket kläder på mig. Korta tights och linne, visserligen, men sedan hade jag dragit på mig kompressionsstrumpor pga min tidigare ömma vad (som jag inte kände nåt av, vilket var bra) och en keps för att hålla hörlurarna på plats. Det gör jag aldrig om. Får väl tejpa fast lurarna nästa gång.

Hursomhelst, 6,74 km i 4:27-fart -> det är inte dåligt! 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s