De blev av till slut

Jag hann knappt komma utanför dörren förrän det började regna. Plus en förskräcklig blåst. Min plan var att starta intervallserien i motvind för att få en härlig skjuts på slutet men sidvinden var helt oberäknerlig.

Det finns inte så mycket att rapportera mer än att det var väldigt jobbigt. Först 3×8 min i ca 4:15-fart. Det blev 4:19, 4:18 och 4:09. Vad som hände på den sista vet jag inte riktigt. Sträckan startade med en nedförsbacke och sedan lyckades jag behålla farten.

Vilade ett par minuter och körde sedan 3×3 min. Det är ganska stor skillnad på 3 minuter och 8 minuter och instruktioner löd 4-minfart. Det blev 4:01, 4:07 och 4:00. Men, det satt en bit in. Speciellt när det kom en vindby och regn mitt i en intervall.

När jag hade joggat hem kände jag mig nästan lite lite spyfärdig. Ett bra pass, alltså. 🙂

Annonser

Att vara effektiv eller stressad

Det är några veckor kvar till Göteborgsvarvet och det börjar dra ihop sig. Samtidigt händer det så mycket annat nu som gör att de pass jag måste genomföra blir allt svårare att planera in. I förra veckan körde jag långa intervaller på tisdagen. Maken var på tjänsteresa hela veckan så jag fick passa på efter jobbet då min pappa kom över och umgicks med dottern (vars brorsor var utallokerade till kompisar). Jag stressade hem från jobbet, bytte om, stack ut och genomförde. 

Sedan skulle det till ett progressivt pass den veckan men det fick jag stryka och körde ett distanspass igår på 8 km i lugnt tempo istället, dagen efter distanspasset på 18 km. Kanske inte optimalt men det var vad som gick att få till.

Denna vecka är det lika rörigt. Skulle kört intervaller på band i morrn bitti men nu blev det en VAB-situation så de får köras vid annat tillfälle. Först var tanken imorrn eftermiddag men då passar det inte heller. Och på onsdag är det fotbollsturnering hela dagen och jag ska hinna med ett kravlöst myspass före Gävlemilen på lördag också. 

Jag ska inte klaga, verkligen inte. Jag vill göra ett bra lopp i Göteborg och det är bara att köra på den tid som finns. Fördelen med det är att jag inte kan välja att låta bli för man vet aldrig när nästa tillfälle dyker upp. Typ. Så, nu blir det intervaller imorrn bitti. Tidigt tidigt på morgonen utomhus. Så att jag kan komma hem, duscha och väcka skolkillarna. Och myspasset får jag klämma in mellan fotbollsturneringen och middagen på onsdag. Det blir bra.

Distanspass i nya skor

För ungefär två år sedan skulle jag köpa nya löparskor. Jag gick till Löplabbet, sprang på bandet och killen i affären gick in på lagret och kom ut med tre lådor. Jag minns att det var bra skor men jag var lite trött på de vanliga dämpade modellerna och bad att få nåt annat. ”Då vet jag precis vad jag ska hämta”, sa han och kom ut med ett par orangea Saucony Kinvara 2. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag använde dem tills de inte höll ihop längre. Då beställde jag ett par nya, lila, och under vintern har de blivit slitna och efter Premiärmilen bestämde jag mig för att köpa Kinvara 3. De har dock inte känts perfekta. Jag kan inte riktigt peka på vad det är, de känns lite stummare på nåt vis.

Så jag har börjat fundera på alternativ. Läste en tråd på jogg.se om Brooks Green Silence, och det var många lovord. Eftersom den skulle utgå ur sortimentet chansade jag och beställde ett par för ca 350 kronor och i tisdags låg dem i brevlådan. De ser väldigt speciella ut, bruna dessutom, och jag hade dem under de långa intervallerna. Sköna och lätta!

Förra veckan gjorde jag ett varv inne på Löplabbet och provade ett par Saucony Grid Type A5. De satt som en smäck! Hittade ett par på Tradera, nya för 499 kr. Klick klick. Igår hämtade jag ut paketet och idag fick de vara på under mitt distanspass på 18 km. Det kändes som att springa i mockasiner. Jag har hittat helt rätt tävlingssko!

Passet idag skulle gå i ca 5-fart första timmen för att sedan avslutas med ca 10 min i 4:45 och 20 min i 4:30. Första timmen fick jag hålla igen, det blev lätt under 5 min. Vilket jag upptäckte orsaken till när jag bytte riktning och skulle hemåt. Och det var motvind. Jag gjorde tempoökningen efter en timme men märkte att det var svårt att hålla 4:45 just. Så istället drog jag på och försökte hålla en jämn fart kring 4:30. Men, det är ju svårt att springa i jämnt tempo ute. Det går upp, det går ner, det blåser från olika håll, det kommer en cykelbom…osv osv. Hursomhelst, snittet på sista halvtimmen blev ungefär 4:30.

Nu gäller bara att hålla den farten över 21,1……

Image

Saucony Kinvara 3, Brooks Green Silence (clownskor), Saucony Grid Type A5

Långa intervaller

Jag hade mätt upp en varvbana på ca 1,6 km hemma i bostadsområdet. Planen var 3×2 varv dvs ca 3×3,2 km med en målfart på ca 4:15. Stressade hem från jobbet, stoppade i mig nåt att äta eftersom jag var hungrig, bytte om och satte igång. Värmde upp med ett varv. Det blåste kraftig sydvästlig vind vilket gav medvind i början och motvind i slutet.

Tog en klunk vatten och sprang iväg. Som sagt, medvind i början. Det gick undan och jag kände mig pigg. De första 500 metrarna. Sedan blev det sidvind och därefter motvind. Första varvet på 4:22, tror jag. Lyckades behålla farten andra varvet. Välbehövlig vila i 3 minuter. Jag var rätt mör redan då.

Andra omgången. Jag minns att jag tänkte att det här var första passet jag på allvar kände för att bara sluta springa och gå hem istället. Men, det kan jag ju inte säga till Coach efteråt. Bet ihop och gjorde varv 3 och 4 på 4:18. Varv 5 och 6. Startade alldeles för fort insåg jag men bet ihop och ökade, 4:16.

Det är nåt särskilt med varvbanor. Om det är ett skönt varv utan backar och helst vindstilla – ja, då är det ju bara trevligt. Den här banan sög på krafterna av nån anledning. Å andra sidan fick jag möjlighet att styla lite inför grannarna….hehe.

 

Om att hålla sig till planen

Förra helgen sprang jag 22 km i 4:57-fart (tror jag), vilket var drygt 30 sek/km snabbare än Coach hade specat. Två dagar senare sprang jag intervaller på morgonen och två dagar efter det progressiv distans. Både de passen kändes sega och jag misströstade ganska mycket efter det. I lördags höll jag mig inte heller till långpassplanen utan sprang 23 km mycket fortare.

Idag pratade jag och Coach om denna veckas träning och han konstaterar att jag gjort samma misstag som många med mig, nämligen att köra långpass för snabbt så att jag inte kunde köra intervallerna och distansen i planerad fart. Det är ju självklart, när jag ser på det med lite….hehe..distans. Det finns en anledning till att han, som utbildat sig till löparcoach och har bra mycket erfarenhet än jag, skriver ”5:30-fart” och inte ”spring så fort du mäktar med”.

”Men om jag ska springa en halvmara i 4:30-fart kan jag väl inte lufsa runt i 5:30”, gnäller jag.
”När du sprang Två sjöar runt, 16.5 km, i 4:36-fart, hur många gånger hade du sprungit 15 km i den farten på träning?”

I rest my case.

 

 

Jag har varit i stan!!!

För en som bor i Täby och jobbar i Mörby 80% av tiden är det är våt dröm att komma in till stan. Det blir liksom aldrig av. Men, för dagens långpass på 23 km hade jag en plan. Maken skulle hjälpa till på båtplatsen i Ekhagen (Ålkistan, typ) kl 10 och mitt förslag var att ses där och så skulle jag köra hem bil och barn.

Klockan 8 sprang jag iväg. Hade med mig en liten flaska sportdryck men insåg efter 500 meter att jag inte orkade släpa på den så jag lämnade den i en buske. Farten skulle behöva vara 5:13 i snitt för att jag skulle hinna till 10 men jag kände med en gång att jag skulle kunna hålla lite högre fart än så. Det var medvind. Och jag trampade på. Första 5 på 25:50 (5:09). Undvek den värsta backen på väg mot Mörby C för att spara på krafterna. 

Passerade milen på 51 min (5:05). Sprang förbi Naturhistoriska och irrade omkring nere vid Statoil för att hitta till Roslagstull. Birger Jarlsgatan bort till Surbrunnsgatan, svängde höger på den ned till Sveavägen och sedan höger bort mot Wennergren Center. Nu började jag få upp farten. 15 km passerades på 1:15:02 (5:00)

Det var länge sedan jag sprang runt Brunnsviken senast och jag har ganska många gånger senaste året tänkt att jag vill göra det. Så jag sprang väster om Brunnsviken och slogs av hur härligt det var att springa på ett nytt ställe. Ett nygammalt ställe.

20 km efter 1:38:30 (4:55) och nu började jag bli lite trött. Men, eftersom det bara var 3 km kvar stod jag på och när jag sprungit förbi Brunnsvikens norra del och svängt ner på den östra hade det gått 23 km, 1:52:44 (4:54).

Ett progressivt långpass kanske man kan kalla det. Ett bra pass. Och nu är jag trött.