Göteborgsvarvet 2013

DNF. Uppladdningen inför Varvet var väldigt märklig i år. Jag hade ingen aning alls om hur det skulle kännas att springa. Alls. Under veckan hade jag tagit några steg mellan köket och vardagsrummet och det kändes väl bra. Och i hotellkorridoren i lördags morse var det också ok. Men det är ganska stor skillnad på tre steg i en korridor och 21 km på asfalt. Jag laddade iallafall upp som om jag skulle springa och tänkte att det får gå som det går. I värsta fall slutar jag väl mitt lopp ute på Hisingen nånstans.

Starten gick 13:22 och jag kände mig pigg. Efter kanske 200 meter gjorde sig benet påmint. Såklart. Vad trodde jag? Men det gjorde inte ont, det var mer som en känning och jag tänkte att jag skulle hålla en låg fart och lunka på. Tempot höll sig kring 5-fart och det kändes bra. Trots värmen var jag pigg och tänkte att joggar jag runt i den här farten kommer jag att vara nöjd.

Uppför bron gick det bra, likaså nedför. Plötsligt, efter kanske exakt 7 km, ändrade känningen karaktär och blev till distinkt ömhet. Jag fortsatte några hundra meter till innan jag stannade till och stretchade, lunkade vidare men insåg snart att det inte skulle gå. Funderade på om jag skulle promenera runt men det kändes inte meningsfullt. Efter 8,43 km stängde jag av klockan och uppsökte platsen för oss som brutit. Och jag var inte ensam. Det var minst 10 före mig i kön, som fylldes på med rask takt. De flesta hade inte klarat värmen.

Efter en stund kom en minibuss som jag fick plats i. Den körde till en uppsamlingsplats där det stod en större buss. Stämningen var trots allt ganska god och folk skämtade ganska friskt om sina misslyckade lopp. När vi blivit avsläppta ringde jag Access Rehab och bokade in en tid måndag morgon. Jag måste få klarhet i vad det är som gör ont och varför. Att vara skadad är öken.

Sedan väntade jag in min kompis som slog pers med en minut. VI duschade och tog oss sedan in till stan för att äta och ta tåget hem.

Dagen efter känner jag av skadan och jag försöker att inte tänka framåt. Vad ska jag göra när jag är skadefri? Ska jag ta revansch på en halvmara eller bara gå på milen igen? Eller kanske boka in ett marathon? Samtidigt är jag lite oroad över mitt ben. Det kanske tar tid att bli bra och hur länge behåller jag min form? Nej, det här var inget vidare.

Annonser

3 tankar om “Göteborgsvarvet 2013

  1. Jag håller med Kent! I och för sig tycker jag att det låter (och beter sig) som en liten bristning men det får Access rehab svara på, och du….. Om du fortsätter och träna så fint som du gör kommer du snart vara i toppskiktet i Sverige. Dina prestationer är makalösa.

    Du springer på fantastiska tider och formen kommer att hålla i sig, tro mig. Behandla det här och passa på att vila lite mentalt också så kommer du komma tillbaka starkare än vad du var innan :-).

    • Toppskiktet i Sverige? Nu tar du väl ändå i! 🙂

      Vi får se vad han säger imorrn. Du klarade dig igenom fotproblemen och gjorde ett finfint resultat på Arenamilen. Det ska jag tänka på när jag tappar modet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s