Bootcamp 2013

Min kompis L och jag finner samma glädje i utmaningar. För två år sedan sprang/lufsade vi två sträckor (33 km) på Roslagsleden en dag i början av juli. Året efter gjorde vi Ursvik Ultra (45 km) mitt i natten. Göteborgsvarvet är en tradition som vi åker till för fjärde gången nästa år.

Sommarens utmaning skulle ha blivit mer löpning på Roslagsleden om inte mitt lår hade satt stopp. Men, det vi gjorde igår var en helt ok ersättare. Vi cyklade till och från stan och gick på fem olika SATS-pass. Det var riktigt roligt och idag känns min kropp härligt stel och trött.

Vi började med knappt 17 km cykling till SATS Odenplan. Jag har aldrig varit där och L hade inte riktigt insett hur stort det är, ”Moderskeppet” som en PT där kallade det när vi irrade runt efter toaletten. Första passet var Step up. Som jag inte gått på sedan mitten av 90-talet. Om det har blivit krångligare (aka produktutveckling) eller om min 41-åriga hjärna bara inte har utrymme för den typen av utmaningar vet jag inte, men det var väldigt rörigt. Det lustiga är att jag mitt under passet började fundera på att  såna pass egentligen är väldigt bra för man måste vara i nuet för att inte tappa bort sig. Mitt under den tanken tappade jag bort mig. Hursomhelst, jag hade brädan så högt man kunde så de steg jag lyckades genomföra gjorde jag ordentligt iallafall.

Direkt efter passet kastade vi oss på cyklarna och körde raka spåret till SATS Stureplan för ABSolution. Det hade jag aldrig gått på och var nyfiken. Det visade sig vara helt galet. Intervallbaserad coreträning. Två övningar som varvades hela tiden, 40 sekunder jobb – 20 sekunder vila. Vi rullade, snurrade, hoppade……ja, det var fullt ös och plötsligt var det slut.

Därefter följde Shape, i samma sal. Styrketräning med hantlar, plattor och gummiband. Och rörlighet. När man inte gått på ett sånt pass förut är det svårt att veta vilka hantlar och plattor man ska plocka på sig så jag hade hela ytan runt mig full med olika grejer, vilket var lite onödigt men det är ju en vanesak. Passet var väldigt bra! Jag fick sitta på huk och jag fick göra ryckknäböj med en viktplatta över huvudet, mina egna problemområden. Plus en massa rodd, armhävningar och annat. Det här är ett pass jag kommer att gå på fler gånger, som komplement till min vanliga styrketräning.

Efter Shape hade vi en lång rast som vi började med att äta lunch på Bianchi Café & Cycles, ett ställe jag aldrig varit på. Vi åt en italiensk buffé med jättegod mat samtidigt som vi varvade ner och tittade storögt på alla snygga cyklar. När vi ätit klart gick vi på stan och kollade innan det var dags för Hot Mojo på SATS Spårvagnshallarna, ett center jag velat besöka eftersom jag hört hur speciellt det är. Och det är det. Lokalen är verkligen orginell. Det stod dessutom en tjej och gjorde ryck på 45 kg och jag blev lite deppad över min egen oförmåga. Nej, nu ska jag inte dissa mig själv, jag är bra på många saker, men min orörlighet är extremt tydlig. Fokus på passet var rotationer, dvs vridningar av både under- och överkropp och det finns otroligt stor förbättringspotential där för min del.

Man blir rätt svettig under ett Hot Mojo-pass men när det var klart skulle vi till SATS Stadion så det var bara att dra av sig de blöta kläderna, tråckla på sig lite torra och cykla iväg till Zumba. Kompisen L brukar gå på Sh’BAM och har gått på Zumba också. Jag är väl inte riktigt lika road av dansklasser men jag måste ju testa. Och det var rätt skoj. ”55 minuter ren och skär glädje”, sa ledaren och hon var behållningen av passet. Hennes minspel och just rena och skära glädje smittade av sig, iallafall på mig. Det var mycket latinsk-inspirerad musik men också några mer streetdance-liknande låtar och jag kände mig lite cool iallafall men till nästa gång tar jag nog andra kläder, för att få mer känsla. Dansa löparklädd känns ju lite fånigt.

Detta var dagens sista pass och cykelturen hem kändes förvånansvärt lätt. Det var en varm sommarkväll, knappt några bilar ute och lätt medvind.

Förutom mycket och varierad träning fick jag bekräftat att jag inte ska anmäla mig till krångliga klasser (step), att styrketräning i grupp (Shape) är kul, att jag ska prioritera Hot Mojo mer och att det är kul att dansa men att jag ska ha pösiga kläder nästa gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s