Ärligt talat…..

…..jag kan konsten att försätta mig i de där situationerna också. När ett beslut fattat pga dumslöhet kommer och biter mig i nacken. Som när jag lämnar toaletten och tänker att jag borde hämtat en ny rulle för det är så lite papper kvar och så struntar jag i det för jag orkar inte gå ner till undervåningen och tillbaks. Och sedan står jag i köket och typ hanterar rå fisk och är alldeles kladdig när något av barnen ropar: ”Mamma!!! Det finns inget papper, och jag behöver det verkligen!!!”

Eller som i fredags morse. När jag startat bilen den senaste månaden har det stått nåt om larm och service. Äh, det är en gammal bil, struntsamma om larmet slutar funka. Fredag morgon 5.45 smyger jag ut genom dörren för att åka träna. Jag öppnar bildörren. Oioioioioioioioi….!!!!!! Shit, larmet! Jag hoppar in och startar bilen men larmet fortsätter tjuta. Jag får panik. Vad ska grannarna tänka? Larmet tystnad. Puh……för att några sekunder senare sätta fart igen. Jag börjar ana oråd, rusar in i huset igen och ropar desperat efter min sovande make. ”Vakna!!! Kom ner och hjälp!!!! Larmet har löpt amok!!!”. På garageuppfarten står bilen och verkar ha ett Tabata-larm. Maken irrar ner i kalsongerna. Två av barnen har vaknat och frågar oroligt vad som har hänt….”Det är ingen fara!!!!”, ropar jag, men ingen kan tro mig.

Till slut inser jag, och maken, att bilen inte kommer att tystna för gott och för att undvika att alla grannar vaknar så kör jag iväg. Jag kör iväg med en tjutande, blinkande bil. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så jag gör det jag brukar göra i nödsituationer (cykelpunka eller spindlar), ringer pappa. Han är pensionär och har varit vaken sedan 4 så det är ingen fara. Han föreslår att jag ska rycka batterisladden och ställa bilen i garaget. ”Bra idé!”, säger jag. ”Hej då”. Jag åker en liten bit och svänger in på ett ställe där det inte finns några hus och ringer hem. ”Ta ut den andra bilen ur garaget och ring när jag kan komma tillbaks!”, säger jag. Medan jag väntar på klarsignal verkar bilen lugna ner sig och när jag väl vänder hem igen har larmet slutat tjuta. Jag kör in bilen i garaget och stänger snabbt dörren. Ingen av oss har petat på den sedan dess.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s