En helg i Alperna

Jag har turen att jobba på ett företag där vi åker på skidresa varje år och igår kväll kom jag hem från en långhelg i Courmayeur. Nu tillhör jag de som inte åker slalom men det går alltid att hitta andra saker att göra. I fredags åkte jag längdskidor.

ImageOch i lördags var vi fem stycken som hyrde snöskor. Lustigt nog startade en halvmara precis där turen utgick ifrån. Hade jag varit i gammalt gott slag hade jag nog varit med, för det såg riktigt härligt ut.

Vår tur gick till en raststuga (eller snarare hus) på 2025 meter. De första 4 1/2 kilometrarna gick i en dal. Sedan tog vi oss nästan 400 höjdmeter på 1 1/2 km. Det var brant!

ImageVi hade inte riktigt koll på vad det fanns på slutmålet så vi hade matsäck med oss men när det var några hundra meter kvar började det lukta mat och det smakade riktigt bra  med polentagröt och ratatouille (och en Espresso på det) efter en promenad på drygt 2 timmar. Att gå i snöskor var mycket smidigare än jag förväntat mig.

ImageSedan var det dags att ta sig ner igen. Och det var då det roliga började när jag bestämde mig för att gena och ta mig igenom den djupa snön istället för att gå på leden. Plötsligt förstod jag tjusningen med att köra skidor off-pist! Det var djup, orörd mjuk snö överallt och bara så härligt att kasta sig i den.

Igår, innan hemfärd, hann jag med 11 km längdskidor, dock ej i samma härliga väder som dagen före. Det blåste motvind halva sträckan och fästet hade en del övrigt att önska. Å andra sidan var glidet bra så vägen tillbaks var långa stunder bara vila. Jag lyckades köra lite skate, något som känns i låren idag. Att det är så kul att åka längdskidor tog några år att begripa!

Annonser

Vad är det som är viktigt?

Min blogg döptes hösten 2012. Jag hade precis sprungit Lidingö Tjejlopp på 47:30 och jag kände mig stark och snabb. Sedan blev jag ännu snabbare ända tills låret sa ifrån i maj. Nu är jag inte särskilt snabb längre och jag började fundera på det i morse – om det är viktigt för mig att vara snabb. Det är ju ett relativt begrepp, naturligtvis, men en mil nu skulle inte vara särskilt snabb. Med mina mått mätt. Men som sagt – hur viktigt är det?

När jag tränar i gymmet känner jag mig stark. Oftast iallafall. Det är viktigt. Det är i och för sig också relativt. Min teknikcoach och kollega berättade för mig att han hade delat flak på gymmet med en liten tjej som hade lyft 140 kg i mark (”med helt ok teknik”, dessutom). Jag reagerade väldigt barnsligt med att svara ”Good for her!” och undrade för mig själv vad syftet var med att berätta det för mig. Ibland känner jag mig inte stark heller tydligen.

Jag tragglar böjteknik just nu och ligger ganska långt ifrån ett max och vissa dagar känns det väldigt tröstlöst, men idag tyckte jag själv att det började se bättre ut (vi får väl se om min coach håller med….). ”Gör 5-8 reps på tyngre vikt också”, sa han igår så jag gjorde en 5:a på 60, som jag tyckte var lagom tungt för ett test. Det gick rätt bra. Kanske nötande av stoppböjar på 45 inte är så himla dumt för styrkan ändå.

 

Premiär i längdspåret

På lunchen i fredags köpte jag ett par skidstavar eftersom jag inte trodde att jag hade några. Men det hade jag. När jag plockat fram skidfodralet hittade jag ett par helt nya stavar med lappen kvar. Jag köpte de troligtvis i fjol. Vilken koll jag har.

Klockan 9.15 i morse plockade min granne upp mig och vi åkte till Täby Konstsnöspår. Trodde vi. Det var knappt några bilar där men det var för att vi ställt oss på fel ställe. När vi skidat bort till rätt ställe var det fullt av bilar och folk. Jag rev lappen av stavarna, vallade lite hastigt och sedan var det bara att köra. Det fanns en rundbana på 2 km där man kunde svänga av och sedan komma tillbaks längre fram. Min granne är mycket vassare än jag och försvann iväg på den längre banan. Själv bestämde jag mig för att inte nöja mig med mindre än 5 varv på den kortare dvs 10 km. Det tog drygt 56 minuter. Det som gjorde mig nöjd var att det gick bättre och bättre för varje varv. Och 10 km var inte så fasansfullt jobbigt så 20 km borde jag klara av. Det beror ju i och för sig på hur hårt man kör.

Och hur ryggen känns imorrn – det blir spännande att upptäcka!

 

Kroppen, löpningen, styrkan och skidåkning

I onsdags hade jag nytt besök på Optimal FysikOch det blev ytterligare mobilisering av min högra höft. Att jag inte märkt att den är orörligare än vänster kan jag inte förstå. Jag har trott att jag varit liksidigt orörlig men så verkar det alltså inte vara. Något annat som inte är som jag trott är fotledsmobiliteten. Den är sämre än vad lyftarskorna kan kompensera för, helt enkelt. Till nästa vecka ska jag göra två övningar, en för höft och en för fotlederna, varje dag några gånger. Förhoppningsvis ger det resultat och vi kan gå vidare med Att göra-listan för min kropp.

Den här veckan har jag varit hemma med sjukt barn men eftersom han är 9 år går det att lämna honom ensam lite och igår passade jag på att springa 4×15 minuter i vintersolen. Det drog, som vanligt, i vänster lår men av sätet kändes inget. Och det var också en intressant insikt. Christer hittade punkten där mina sätesbesvär sitter och körde in armbågen i den en stund. Sedan hade det släppt betydligt. Det finns tydligen en muskel som heter Quadratus femoris. Och den har jag ont i ibland. Det funkar alltså hjälpligt att springa så länge som tempot är ganska lågt och det inte är för backigt. Det stramar i låret men det smärtar inte och känningen varierar över passet. Ibland känns det mer, ibland mindre. Löpträningen nu är lufs, med andra ord.

Därför kom dagens påminnelse så lägligt! Jag insåg nämligen att det är 6 veckor kvar till Stafettvasan, som jag ska köra tillsammans med ett gäng kollegor. Det finns snö. Det finns tydligen spår i Stockholmsområdet. Jag har skidor, pjäxor, skidjacka, skidbyxor och skidhandskar. Köper jag bara ett par stavar är jag hemma. Så i helgen är målet ett pass längdskidor! Jag håller sträckan öppen, dock.

Träningsmål 2 för helgen är ett pass styrka. Och även troligt Familjegympa med familjens 4-åring.

Löpning, som jag vill ha den

När jag efter sommaren insåg att jag inte skulle kunna springa normalt på ett tag var det tanken på missad vinterlöpning jag deppade över i första hand, inte milen på 43 minuter. Därför kändes det extra kul att sticka ut idag efter en natts snöande. Och utan press. Planen var 4×15 minuter med 2 minuter promenad mellan intervallerna. 

Igår kände jag mig fortfarande stel och lite öm efter torsdagens snabbpass men idag var känslan en annan. Det var 10,8 km lugn vinterjogg. Precis som jag vill ha den.

Det bryska uppvaknandet

5:07-fart och två långa backar kanske inte var dunderkuren för mitt stela säte och min vänstra hamstring. När jag väl duschat kom stelheten och den släppte väl inte förrän idag på morgonen då det är en liten känning kvar. Lärdomen är väl att inte springa iväg för snabbt….hehe. Nästa pass blir långsammare och plattare men kanske lite längre dock och med tre perioder av gång.

Styrkepasset på lunchen var ju också lärorikt. Jag gjorde dessa två övningar och märkte att det finns en del att göra kring fotlederna, runt höfterna och tekniken överlag i frontböj. Jag tror inte man ska vara på vippen att välta framåt, nej.

När jag var på restaureringsbesök härom dagen fick jag (bland mycket annat) veta att mina lats inte aktiveras rätt. Däremot har jag ”välutvecklad” Trapezius. Ganska vanligt om man är stressad och drar upp axlarna. Alltså, jag har nog misstänkt det där om latsen ett tag eftersom jag aldrig riktigt känt kontakten. Men, det är aldrig någon som har sagt nåt heller, nån PT eller så. Hursomhelst, eftersom jag dessutom verkar i allmän obalans mellan höger och vänster sida skulle jag köra hantelrodd. Och det blev otroligt tydligt när jag gjorde på rätt sätt. Jag orkade nämligen inte tillnärmelsevis lika mycket som när jag gjort på det där axeluppdragna trapssättet. Bara att lära om och bygga upp från grunden.

Avslutade med detta för core. När jag stod där insåg jag hur likt stakning rörelsen faktiskt är och hur lämplig den är för mig som ska köra Stafettvasan med några kollegor.

Ja, det var ett bra pass. Man lär sig.

What’s up?

ImageSå här såg det ut för mig på Nyårsdagen. Vi var en vecka på Gran Canaria hela familjen och fick en välbehövlig dos sol och värme. Det var riktigt skönt att strosa omkring i sommarkläder och mina tre pass löpning utfördes i korta tights och linne.

Sedan kom vi hem och vardagen har satt fart. Det är tjänsteresor, aktiviteter, läxor, hushållsarbete och business as usual, helt enkelt.

Mitt 2014 ska handla om framförallt två saker: att åtgärda mina fysiska begränsningar vad gäller rörölighet och stabilitet samt att sluta klaga och gnälla. Att tänka positiva och konstruktiva tankar.

Nummer 1 tog jag tag i härom dagen då jag besökte Optimal Fysik som PT:n Jakob Richloow går till regelbundet. Tanken är att göra en funktionell utvärdering och sedan åtgärda det som inte funkar optimalt. Jag har t ex dålig skulderaktivitet, lite kass höger höft och ganska kass fotledsmobilitet. Det är ju saker som definitivt påverkar min styrketräning och min envisa ambition att klara en ryckböj. Dessutom har jag något konstigt just i vänster skuldra som visar sig i smärta och osymmetriskt rörelsemönster. Det finns att göra, alltså, och det ska jag 2014.

Nummer 2 handlar om huvudet och om att bli en lyckligare människa. Om att sluta falla ner i gnällträsket utan ha en konstruktiv inställning till det jag kan påverka och strunta i det jag inte kan. Att ha en optimistisk och uthållig grundinställning. Nästa vecka kommer mina ambitioner att sättas på prov. Maken är bortrest så det blir jag och barnen ensamma en vecka, vilket innebär mycket som ska göras och hållas reda på. Jag har helgen på mig att förbereda middagar, hitta de varma sockorna (eftersom det ska bli kallt nu) och strukturera upp tillvaron. När jag blir stressade mamman är jag inte så rolig så henne har jag tröttnat på.

Träningsmässigt fortsätter jag springa. Idag tillsammans med en kollega 6,35 km i 5:07-tempo i snitt. Det var riktigt slitigt, speciellt uppför de två backar som rundan innehöll. Planen var ett långsammare tempo men när vi väl kom iväg gick det fort och ingen av oss ville väl vika ner sig. 🙂

Imorrn blir det ett styrkepass på lunchen. Hittade ett par övningar på Youtube som jag ska testa, bland annat.