Att flytta sina gränser

När jag började springa lite mer frekvent för några år sedan minns jag ett tillfälle då mina kompisar skulle ut på en kvällsrunda på 14 km och jag inte följde med av nån anleding och tänkte att ”oj, vad långt de ska springa…..14 km. Det skulle jag nog inte ens klara”. Ett par år senare tog jag mig runt Ursvik Ultra på 45 km. Hur går det där till egentligen? Jo, för varje lite längre långpass försköts referensramen och plötsligt var en halvmara ett rimligt morgonpass en lördag. Och en dag fortsatte jag när vi var ute och sprang och kom hem efter 27. Självklart handlar mycket om att anpassa kroppen men framförallt sitter mycket i huvudet.

Men ibland funkar det tydligen inte med långsam progression för att ändra på tankemönstret. Som med mina knäböj. De senaste två åren (tills för en dryg vecka sedan) satt jag ohjälpligt fast kring 65 kg. Jag hade gjort ett försök på 80 men höll på att ge vika under stången innan jag ens böjt på benen. Det var mitt minne. Och skräcken att sitta där på huk utan att komma nånvart. Vilket dessutom är en onödig rädsla eftersom det bara är att släppa stången bakom sig.

Hursomhelst, jag lyckades på nåt vänster klara 5 set på 68,5 kg för några veckor sedan och jag fick instruktioner att höja till 71 passet efter. Det var 2,5 kg extra kändes som 20 och det blev några halvtaffliga försök där jag inte kom särskilt djupt. Jag var feg och trodde inte jag skulle klara av det.

Och så kom jag till Göteborg och kaboom 87,5. Och igår var jag tillbaks för arbetsset på 71 kg och den här gången gick det vägen, 2 veckor efter mitt förra försök. Det handlar inte om att jag blivit markant starkare på två veckor. Inte i benen iallafall. Men i huvudet. Nästa tunga benpass är om en vecka då 75 kg väntar och nu ser jag fram emot det.

Kliv utanför zonen för vad du tror att du klarar av och bli överraskad!

Annonser

2 tankar om “Att flytta sina gränser

  1. Tjugosju!!! Puh. I dag sprang jag sexton och tänkte: det blir aldrig nån mara för mig. Sprang visserligen lika långt på midsommar och tänkte: jag borde springa en mara! så dagsformen har ju minsta sagt betydelse. Jag är förresten rätt rädd för knäböjen och jag det låter lite som att du lider av lika. Vad beror det egentligen på? Bristen på koll när stången finns uppåt och bakom antar jag… Vill gärna kommer över den. Rädslan.

  2. Brukar du köra med safety bars? Börja med det annars och testa när du värmer upp att droppa stången bakom dig (jag gör det helst med tom stång, det är så jobbigt att be någon stark lägga tillbaks den….haha).

    Sedan märkte jag att det finns en hel del att hämta i starten av böjen också. Att verkligen brösta upp sig, ta några riktigt rejäla andetag och spänna kroppen och gå ner och upp med beslutsamhet. Jag har varit förhållandevis ”slapp” tidigare, märker jag. Nu kör jag dessutom med bälte vilket känns tryggare (tror det är mer mentalt än nödvändigt).

    Och testa att köra med någon som kan pass/coacha. Det kan säkert hjälpa dig också att komma förbi lite av rädslan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s