Att träna mycket

När jag och Coach diskuterade mitt upplägg var jag tveksam till om jag skulle fixa att träna 4 gånger/vecka. Så han gjorde fyra olika pass som rullar och skulle det bli tre gånger en vecka så puttar jag bara över ett pass till veckan efter. I gengäld gjorde han passen något längre. Men det som har hänt är att jag gör allt jag kan för att beta av alla fyra varje vecka. Och det har bitvis blivit lite slitigt. I helgen t ex hade jag en del familjelogistik att ta hänsyn till så jag fick vända på passen och köra det tunga för underkroppen på söndagen istället för, som planerat, på lördagen. Det blev ett pass som aldrig verkade ta slut. Först knäböj, fem 4:or på 77,5 kg. Usch. Hade alldeles för mycket respekt och gjorde bara 3:or i de första två seten. Dessutom var det inte riktigt godkända heller….eller vadå godkända…..jag tävlar ju inte.

Sedan marklyft, vilket jag egentligen inte skulle ha kört, men Coach hade ordinerat det. Fem 3:or på 107,5. Usch. Känslan när man knappt orkar dra upp den allra första repetitionen och vet att det är 14 kvar. Andra setet blev det bara 2 och ärligt talat, det var inga vackra marklyft. Egentligen borde jag bara plockat av lite och fortsatt, men det gjorde jag inte. Efter de två övningarna hade det gått 1 timme 20 minuter. Och då hade jag fyra grejer kvar. Frontböj, hip thrusts, enbenspress och vadpress. Den sistnämnda som är jobbigare att förbereda än att genomföra.

När jag lämnade gymmet hade jag en väldigt trött känsla i ryggen. Straffet för min dåliga markform och det kändes fortfarande när jag klev in nu på morgonen för att köra styrka överkropp. Jag som tänkt att det inte borde vara nåt problem att köra styrka överkropp ett par dagar efter underkroppen. Men, hela jag var fortfarande inte helt återhämtad. Så, learning by doing!

Så, istället för att vila lite extra så kör jag på eftersom jag inte vill putta pass över veckogränserna. Det kommer väl visa sig om kroppen säger ifrån eller inte.

Men, det var inte det jag skulle skriva om egentligen. För förra veckan, liksom idag, kom det in ett stort gäng på ca 20 killar och tjejer i……typ 12-13-årsåldern klockan 6.15. Det var den lokala simklubben som körde stationsträning. I omklädningsrummet efteråt frågade jag en tjej hur mycket de tränar. ”Två morgonpass i gymmet, ett morgonpass simning och fyra pass simning efter skolan/på kvällen”, svarade hon. ”Då måste man verkligen älska att simma”, sa jag. ”Annars blir det jobbigt”.

Tänk, va…….tre morgonpass i veckan när man är så ung. Det är ambitiöst! Men, jag hoppas att de drivs av glädje. Det gör iallafall jag. Och det är nog därför de fyra passen varje vecka alltid är roliga. Det är inte besvärligt att knöa in dem i schemat. Och när jag nämner att jag tränat och någon säger ”Vad duktig du är!”, vet jag aldrig vad jag ska svara. Duktig? Njae, jag gör nåt jag gillar väldigt mycket bara!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s