Tröttheten

Helgens andra tunga pass. Underkropp, den här gången. Fem 1:or i marklyft på 112,5 kg. Det var riktigt riktigt slitigt. Kanske håller jag på att bli förkyld för jag är så in i bängen trött hela tiden. Eller så är det kombinationen av mycket på jobbet, mycket familjelogistik och mörkret. Någon sa idag att vi fått två soltimmar i Stockholm hittills i november. Deppigt!

Nu följer en deloadvecka där jag först hade tänkt att träna lite andra saker men faktum är att jag inte tänker träna nånting alls förrän nästa helg. Kanske att jag tar en promenad nån kväll, eller så struntar jag i det också. Jag ska helt enkelt försöka slöa i fem dagar. Låta träningslusten byggas upp till nästa tunga pass nästa helg. Crazy!

Annonser

Beast mode

Jag har ett ark där jag fyller i morgonvikt, hur stark jag kände mig när jag tränade (1=höll på att somna, 10=beast mode), hur fokuserad jag var (dvs hur lite jag tittade på telefonen och löste jobbproblem under setvilan), hur jag ätit, om jag var hungrig och om jag varit sugen under dagen. Tanken har varit att se om det finns orsaker till dåliga pass.

Idag hade jag ganska goda förutsättningar. Somnade tidigt igår och fick 8 timmar. Å andra sidan var maten igår inte jättebra så det kan inte ha funnits överdrivet mycket lagrat krut.

Men så kom jag till SATS för ett tungt överkroppspass och satte mig i roddmaskinen och det gick lätt. Väldigt lätt. Hade jag kämpat på hade jag tagit gamla rekord på 1000 meter men jag lugnade ner mig för att inte bränna ut mig. På en hyfsat snabb tid ändå började jag ladda för bänkpers. Pulsen i topp, blodsmak i munnen. Orutinerat.

Mitt pers var på 51. Värmde upp upp till några reps på 45, en på 50. Skulle jag köra på 52.5 eller t o m 55, det var frågan. Det blev 55. Jag kände mig kaxig. Lite för kaxig. Fick välta av stången. Plockade av 2.5, vilade några minuter och kunde sedan trycka upp 52,5. Kaboom!

Det var sedan tredje försöket på fem 2:or på 50 och, trots urladdningarna före, gick det vägen. Idag var det beast mode! Kan bero på att mina hypertrofipass blivit lite för tunga den senaste månaden kanske. Det har i princip blivit två tunga bröstpass i veckan.

Hursomhelst, 3×5 chins på 64,3 kg var ganska lätt. 3×5 press på 31 också. Och så avslutningen planka 3×15 sekunder med 75 kg på ryggen. Också det utan större problem. Och då fick jag hjälp av en kille som la på 25:orna en i taget så den sammanlagda planktiden uppgick till 3×30 sekunder ungefär.

”Varför kör du så tungt?”, frågade han.
”För att jag kan”, svarade jag.

Och det är väl lite så. Jag kan lyfta tungt. Och då gör jag det!

 

 

 

 

 

Beslutet

Nej, jag ska inte tävla redan i sommar. Jag måste få mer massa. Jag grubblade i några dagar och bestämde mig sedan för att skjuta allt fem månader framåt i tiden. I slutet av november går en hyfsat stor nybörjartävling i Göteborg, Luciapokalen.

Å ena sidan kanske det är lite defensivt att ducka för sommarens plan men å andra sidan så är ju inte styrketräningen något jag hade slutat med efter det. Jag kan lika gärna köra på ett tag till. Men, i planen nu ingår en kortare deff i vår iallafall för att få en bild av läget under fluffet. Det ska bli riktigt spännande!

Det går rätt bra att träna nu, hursomhelst. Jag känner mig stark, vilket kan ha en koppling till att min vikt konstant kryper uppåt.

20141107_075221

3×20 sek med 70 kg på ryggen idag