Om att äta som en häst

Står i köket och steker pannkakor åt dottern och hennes kompis medan jag själv drar i mig en ungspannkaka. Mitt införande av konditionsträning har gett mig ett I-landsproblem jag inte var beredd på. Planen med att börja köra det drygt en månad före dietstarten är att öka förbränningen, men samtidigt ska jag öka i vikt dvs jag måste kompensera för den ökade träningen och ligga på ett kaloriöverskott. Coach och jag hade ett samtal där han i en bisats sa nåt i stil med att ”tänk dig att din jämviktsnivå är 2500 Kcal/dygn” och jag sa ”den är nog lägre” och han sa ”det tror jag också”.

Hursomhelst, för att vi ska veta vilken nivå jag ska ligga på sedan skulle jag börja regga maten i en app. Kul, tycker jag. Jag har inga problem med att ha koll på hur mycket jag äter. Så jag började med det och har vägt mig kontinuerligt. Plus kört konditionsträning, men inga större mängder. Inga promenader t ex utan 20 minuter löpband eller roddmaskin efter träningen.

Ganska snabbt märkte jag att 2500 Kcal på vilodagar inte fick mig att gå upp i vikt. Och på träningsdagar har jag krupit upp mot 3000 Kcal. Och det är inte lätt att äta så mycket, om kosten inte ska bestå av pizza. Det blir mycket kolhydrater. En dag t ex kokade jag upp 500 gr ris som jag åt direkt ur kastrullen under en dag. Det var 1770 Kcal. Det känns verkligen märkligt och ett stort lyxproblem att inte veta vad jag ska äta för att få ihop allt jag behöver. Och framförallt, att inte orka äta så mycket. Det som är bra är att min diet kanske inte behöver bli så blodig. Jag tycks kunna äta rätt mycket men ändå tappa i vikt. Å andra sidan har jag gått upp 8 kg sedan i april och hur jag lyckats med det vet jag inte riktigt. För det är såklart inte muskler alltihop. Jag tror att jag ätit en ganska stor mängd skräp. Det är knappast kokt ris eller laxfilé som byggt denna Michelingumma.

Idag efter benpasset körde jag intervaller på löpband och det verkar som jag kan springa, där åtminstone. Senast jag var ute och sprang hade jag ont i vänster säte och baksida lår i flera veckor men på bandet driver jag inte steget på egen hand på samma sätt. Jag tror att det kan vara därför. Passet var progressiva intervaller, vilket jag kan rekommendera. Varje intervaller går snabbare än den föregående men den är kortare också. Det känns skönt mentalt. Och även om min kondition inte är i närheten av vad den var när jag sprang mycket så är den inte så usel som jag hade trott.

En minuts vila mellan varje set. Efter första en-minutaren och tre-minutaren vilade jag 2 minuter.

5 min 0,91 km 05:30 min/km 10,92 km/h
6 min 1,17 km 05:08 min/km 11,7 km/h
5 min 1 km 05:00 min/km 12 km/h
4 min 0,82 km 04:53 min/km 12,3 km/h
3 min 0,63 km 04:46 min/km 12,6 km/h
2 min 0,43 km 04:39 min/km 12,9 km/h
1 min 0,22 km 04:33 min/km 13,2 km/h
3 min 0,65 km 04:37 min/km 13 km/h
2 min 0,44 km 04:33 min/km 13,2 km/h
1 min 0,23 km 04:21 min/km 13,8 km/h

2015-01-04 13.10.00

Dagens lunch

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s