Reality check

Oavsett vad jag bestämmer mig för senare så bör jag lära mig hur man poserar, tänkte jag, och bokade en tid med Alexandra Söder. I måndags träffade jag henne och fick en timmes genomgång av de obligatoriska poserna. Shit. För det första var det riktigt svårt. Jag har ju skjutit min orörlighet i bröstryggen framför mig i väntan på nån sorts ”sense of urgency”. Den är här nu. För det andra har jag för lite massa upptill. Härom dagen tyckte jag att jag börjar bli bitig. Don’t think so. Hon tyckte att benen verkade ok, men jag måste bygga mer bröst och mer trapz, inte de övre dock….alla stressade år framför datorn har gjort dem oproportionerligt stora. Nu sa hon inte exakt det men jag har hört det förr.

20141027_155738[1]

Jag bjuder på en poseringsbild. 

Å andra sidan tyckte hon att jag tog till mig instruktioner snabbt och jag fick ta bilder på henne i samma poser att ha när jag övar. Alltså, jag har över 7 månader på mig. Jag borde rimligtvis kunna lägga på mig lite mer muskler och lära mig posera så det ser (hyfsat) naturligt ut. Visst ja, det är en fri del på 30 sekunder också. Glömde…..

Annonser

Att tävla eller inte tävla

Den senaste månaden har jag läst två texter som båda handlar om att tävla i fitness där den ena handlade om när man inte bör göra det och den andra det faktum att många tävlar i fel disciplin, vilket försvårar för domarna och gör besluten obegripliga för de som inte känner till reglerna. Det här har ju såklart börjat snurra i huvudet på mig. Att ställa mig på scenen som en kul grej kanske visar sig inte vara så kul om jag inte har fysiken som krävs. Jag upptar ju en plats som någon annan, mer förberedd person, hade kunnat få om det blir fulltecknat.

Det finns tre klasser att välja på: Bikini Fitness, Body Fitness och Women’s Physique där WP är den klass som kräver mest muskelmassa. Det är den klass jag tänkt mig. De andra klasserna innebär höga klackar, vilket jag vill undvika. Men jag kanske inte har nåt val. På Instagram följer jag hyfsat många tjejer som ska tävla i Body Fitness om en månad och när jag tittar på dem har jag svårt att föreställa mig att jag skulle kunna vara ännu större än dem om ett halvår, för ska jag köra WP-klassen måste jag ha nåt att flexa.

Det är 8 månader kvar. Jag kanske inte behöver bestämma mig idag, men faktum är att jag måste lära mig posera och poseringarna skiljer sig åt mellan klasserna. Jag kan inte gå på diet och vänta tills det är en månad kvar att bestämma mig.

Äh, jag orkar inte riktigt fundera på det där just nu. Tillsvidare låtsas jag att jag ska tävla, helt enkelt.

Min nisch och s k refeed.

När jag lämnade PT-passet i fredags nämnde jag nåt om att jag måste komma fram till vad jag ska lägga fokus på så det inte bara blir lite av varje, även om det är kul också. ”Ja, du skulle hitta din nisch”, sa han.  Så det har jag funderat på. Jag gillar att jobba i projekt, köra koncentrerat under en period för att uppnå ett visst resultat eller bara se hur långt jag kan komma (timeboxing). I vintras och våras var det löpningen och det gick ju riktigt bra tills den olycksaliga sprinten efter en fotboll. Det var ganska stressande att ha en Coach och ett program att hålla sig till, samtidigt som det gav väldigt mycket.

Ett tag var jag lite inne på att satsa på styrkelyft lite seriöst men där har lusten mattats av, kanske mest pga att jag tycker att bänkpress är en halvknölig övning, speciellt att träna på egen hand. Jag har fastnat under stången lite för många gånger. Någon tyngdlyftare blir jag aldrig, det sätter min orörlighet stopp för. Jag vill lyfta tungt, men inte nödvändigtvis på max. Så det jag kommit fram till vore ett ganska coolt projekt är Rep-power eller Fitness Five. För då kan jag fortsätta öka maxstyrkan med 5/3/1 och samtidigt bli uthålligare på lägre vikter. Och jag måste lära mig göra chins för det vore pinsamt att inte få en enda godkänd repetition.

Men, framförallt skulle det vara enormt långt utanför min bekvämlighetszon att tävla. Jag har bara tävlat i löpning och då är man ju sällan i centrum, något jag kan ha lite problem med.

Idag var jag på SATS och mötte av en slump PT:n som jag då berättade om min idé för. Han tyckte såklart det var kanon. Och en annan gymkompis, som jag alltid möter där men aldrig lär mig namnet på, sa att ”ja, det skulle passa dig. Det har du material för”. Haha, jag har aldrig sett på min kropp som material men det kändes som en ganska trevlig beskrivning.

Så när dagens pass var avklarat åkte hela familjen till En liten smula, en gård i närheten av Norrtälje där de serverar ”hyper-lokalt” producerad mat för att bygga mer material. Vi åkte dit för scones- och våffelbuffén men de hade mat också som vi började med, bl a en otroligt krämig och god broccolisoppa, västerbottenpaj med kantareller, viltfärsbiff med färska lingon och en pyttipanna på bl a viltkött.

ImageKarolina och jag äter västerbottenpaj med kantareller samt rökt lax.

ImageBroccolisoppan var väldigt populär hos barnen också.

Image

Scones med olika typer av marmelad och sylt, bl a krusbär.

ImageOch så choklad- och havrebollar, kladdkaka m m m m m m

Att ta ut sig fullständigt

Det börjar dra ihop sig. Inte många veckor kvar till Premiärmilen och jag börjar bli stressad. Tänk om jag inte kommer att uppnå mitt mål. Trots all denna seriösa träning. Visst, det går hur många millopp som helst så jag få väl anmäla mig till ett nytt i såna fall, men ändå.

Jag ville ha ett riktigt grispass av Coach och fick välja på antingen backe ute eller progressiv distans inne. Jag valde det förstnämnda. Backen skulle vara 200-250 meter och jag sprang bort till en ligger en kilometer hemifrån. Jag mätte upp 260 meter. Backen börjar lite flackt för att sedan bli redigt brant och avslutas flackt.

ImageHär är det bara att kruta på

ImageOch högst upp i bild tar det slut.

De första 5 vändorna gick i, för mig, ganska rask fart, 4:40. Men det kändes kontrollerat. Jag joggade ner och återhämtade mig snabbt. Efter det skulle jag öka farten i 3 stycken, var instruktionen. Om jag bara orkade 2 av dem var det bra. Så trött skulle jag helst bli. Men det blev jag inte, trots 4:10-fart. Jag kom visserligen upp trött och fick stå och flåsa en stund och gå ner en bit innan jag joggade till starten men när jag väl kom dit var jag pigg igen.

De två sista intervallerna skulle därför gå i tokfart. Inget krut skulle sparas på. Och jag tyckte verkligen att jag tog i. Farten blev inte högre än de tre intervallerna före men i den branta delen gick det inte att öka, det var tunga ben, och väl uppe var jag väldigt andfådd men långt ifrån kräkfärdig.

Jag joggade hem, med det där känslan av att jag borde ha sprungit ett par gånger till. Varför har jag så svårt att kräma ur det där sista på träning? Faktum är att jag brukar ha samma känsla på tävlingar. Eftersom jag inte vet hur mycket jag pallar går jag oftast ut för långsamt för att sedan öka. Och när jag kommer i mål, efter en vanligtvis ordentlig spurt (som jag aldrig törs starta för tidigt heller….), brukar jag vara trött och behöva stå och andas ett tag men efter en stund är jag ganska pigg igen.

Jag kliver ganska sällan ur bekvämlighetszonen. Och gör jag det är jag nästan alltid på ett tillräckligt litet avstånd så att jag lätt kan smita tillbaks in igen. Senast det hände var i Göteborg för två år sedan då jag började gå när det var 4 km kvar. Istället för att bita ihop och ignorera de stumma benen.

Så, vad gör jag om jag märker att jag klivit ur bekvämlighetszonen under Premiärmilen och det är väldigt långt kvar? Jag måste lära mig att bita ihop och springa trots att det är jobbigt. Men, hur?

Ambivalens

Det är löppass som det i torsdags i kombination med lyftpass som det idag som gör det så svårt att prioritera mellan styrkelyft och löpning. Just nu pendlar jag mellan att bara vilja springa och bara vilja lyfta. Men eftersom jag vet att jag vill båda så försöker jag jämka, även om löpningen just nu är lite viktigare. Men efter Premiärmilen, vad ska jag göra då?

Jag fick en fråga kring Runrundan, om jag ska vara med i sommar för jag skulle kunna placera mig riktigt bra. Min tanke hittills har varit att efter Premiärmilen gå upp på 3 lyftpass i veckan och satsa på styrkelyftsgrenarna marklyft, knäböj och bänkpress. Men nu…..det vore ju ballt att komma jättehögt upp i en resultatlista på ett lopp. Och det är ju så kul att springa och det blir ju snart vår och då är det ännu roligare. Men det är så kul att lyfta riktigt tunga saker. Gaaahhhh!

Idag: Knäböj 5×5@60, press 5×5@25, rodd 5×5@35, lutande bänkpress 8,8,6@30, viktade dips +10kg 8,5,5 (måste anses som nåt sorts pers), +5kg 10,7,8.

Jag gillar att krångla på mig dipsbältet och 10kg-plattan och sedan göra dips mittemot någon som kör i maskinen med hjälpvikt. Då känner jag mig stark!

Lucka 1: Styrketräning

Image
1 december. Lucköppning. Träning varje dag fram till jul, det är planen. Det kan komma att bli en ganska vid definition av ”träning” men något vettigt ska jag få till varje dag!

När jag ska till gymmet tar jag alltid med mig sakerna som ligger i fönsterblecket: almanackan där det står vad jag ska göra och där jag antecknar vad jag gör, penna, hörlurarna (och telefonen, såklart, men den tog jag kortet med) och greppspray. Det funkar riktigt bra, sprider sig inte som jag antar att talk tenderar att göra och så luktar den gott på nåt konstigt sätt.

Nu är jag tillbaks i Stronglifs 5×5 och idag sänkte jag vikten på böj till 60. Rätt beslut, tror jag. Kunde hålla lite tempo och tappade inte ryggen.

Bänk. Planen var att lägga 35 bakom mig. Och det gjorde jag. Igen, kanske jag ska tillägga, för jag tog det i somras också men sedan ballade det ur och jag tappade styrka i överkroppen. Nu ska jag vidare till 37,5. Men, hur det ska gå till utan assistans vet jag inte. På SATS Danderyd finns det safety bars. Jag antar att jag får släpa dit en bänk, helt enkelt, och testa mig fram.

Rodd, 32,5. Där har jag varit förut och det gick bra. Kör vidare på 35 nästa gång.

Sedan gick jag upp och gjorde chins i räcket där: 5, 2, 3, 2, 2. Och ner igen för armhävningar, vilket kanske inte är optimalt efter bänk, chins och rodd men så blev det: 2×20, 2×24, 2×20, 22, 30. Där skulle jag egentligen gjort 50 men jag var för trött, helt enkelt.

Imorrn skulle jag ha yogat men fick ett infall och sa till min kompis att jag hakar på en jogg imorrn bitti istället. När jag gymmade märkade jag att jag fortfarande inte är helt återställd från förkylningen. Löpning i kyla tror jag är en obra idé för mina luftrör just nu. Men, nåt vill jag göra…..får se vad, bara. En promenad? Plankor? Pistols?

Vilken får mig in på ett ämne jag funderat på rätt mycket på sistone, men som jag inte har formulerat klart än. Det ska vara roligt att träna! Visst, å ena sidan ska det vara roligt, så att det blir av, men samtidigt…är träning något så viktigt att man får räkna med att ha tråkigt också, i ett gott syfte? Och vad menar man med ”vara roligt”? Det är ju inte binärt att träna dvs antingen har man kul eller så han man tråkigt. Det kan ju vara lite småkul eller bara myskul. Vad betyder det där?

Och kan det vara så att i jakten på det som ”är roligt” så får man stå ut med att det är tråkigt i början? För det kan ju vara rätt jobbigt att springa om man aldrig gjort det förr, eller gå på SH’BAM om man inte kan koordinera sig.

Det har skrivits en del krönikor i ämnet och jag ska leta upp dem och se om jag kan få styr på mina tankar lite. Det är något som stör mig i begreppet ”Träning ska vara roligt” och den diskussion som uppkommit men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Nu, lunch!

Ligger lite efter….

…..i bloggandet.

Efter hemkomsten i söndags har jag inte sprungit nåt. Imorrn hade jag dock tänkt att ta en lugn jogg till jobbet. I måndags och tisdags körde jag chins, pullups och armhävningar hemma och igår morse var jag på SATS och körde helkroppsprogrammet. Jag tror att jag börjar få lite progression i pressarna. Äntligen. Klarade 25 kg 2×8+1×7 i militärpress, där jag haft en del problem. Och i bänk tog jag 35 3×8, också en framgång. Jag har dribblat lite med antalet reps på sistone men har landat i 3×8. Det känns som en hyfsad kompromiss mellan styrka och volym men jag leker med tanken att gå tillbaks till strikt 5×5 efter jul. En förutsättning för det tror jag är att gå upp på 3 pass i veckan men jag är inte säker på om jag vill det. Men, i nuläget rullar det här programmet på bra.

2 pass styrka, 2-3 pass löpning och så fylla på med lite hemmaträning – det funkar bra. Förhoppningsvis kan jag lägga 100 pushups bakom mig snart. 🙂