Uppdatering

Nu var det några veckor sedan jag uppdaterade bloggen. Det har inte riktigt känts som jag haft nåt att rapportera. Det rullar på, helt enkelt, även om det den senaste tiden varit en utmaning att hinna med de fyra passen på en vecka. Jag jobbar som konsult och har haft lyxen, ska jag väl säga, att sitta på vårt kontor vilket ligger 500 meter från SATS. Det har inneburit minst ett lunchpass i veckan. Nu har jag haft uppdrag på andra sidan stan (i förhållande till hemmet) och i kombination med att maken åkt på några tjänsteresor och morgonpassen då fått ryka så har det inte gått att träna som jag tidigare gjort. Men, när jag gick in i det här projektet bestämde jag mig för att lägga den tid jag har möjlighet till utan att slå knut på mig själv. Så det får bli som det blir. Snart är det julledigt och jag kommer att kunna träna rätt mycket, förmodligen.

För hur viktigt det här experimentet än är så vägrar jag låta det bli så styrande att det blir stressigt. Den här veckan t ex blir det bara två pass, troligtvis. Och nästa veckan bara tre. Men så är det.

Annonser

Tröttheten

Helgens andra tunga pass. Underkropp, den här gången. Fem 1:or i marklyft på 112,5 kg. Det var riktigt riktigt slitigt. Kanske håller jag på att bli förkyld för jag är så in i bängen trött hela tiden. Eller så är det kombinationen av mycket på jobbet, mycket familjelogistik och mörkret. Någon sa idag att vi fått två soltimmar i Stockholm hittills i november. Deppigt!

Nu följer en deloadvecka där jag först hade tänkt att träna lite andra saker men faktum är att jag inte tänker träna nånting alls förrän nästa helg. Kanske att jag tar en promenad nån kväll, eller så struntar jag i det också. Jag ska helt enkelt försöka slöa i fem dagar. Låta träningslusten byggas upp till nästa tunga pass nästa helg. Crazy!

Beast mode

Jag har ett ark där jag fyller i morgonvikt, hur stark jag kände mig när jag tränade (1=höll på att somna, 10=beast mode), hur fokuserad jag var (dvs hur lite jag tittade på telefonen och löste jobbproblem under setvilan), hur jag ätit, om jag var hungrig och om jag varit sugen under dagen. Tanken har varit att se om det finns orsaker till dåliga pass.

Idag hade jag ganska goda förutsättningar. Somnade tidigt igår och fick 8 timmar. Å andra sidan var maten igår inte jättebra så det kan inte ha funnits överdrivet mycket lagrat krut.

Men så kom jag till SATS för ett tungt överkroppspass och satte mig i roddmaskinen och det gick lätt. Väldigt lätt. Hade jag kämpat på hade jag tagit gamla rekord på 1000 meter men jag lugnade ner mig för att inte bränna ut mig. På en hyfsat snabb tid ändå började jag ladda för bänkpers. Pulsen i topp, blodsmak i munnen. Orutinerat.

Mitt pers var på 51. Värmde upp upp till några reps på 45, en på 50. Skulle jag köra på 52.5 eller t o m 55, det var frågan. Det blev 55. Jag kände mig kaxig. Lite för kaxig. Fick välta av stången. Plockade av 2.5, vilade några minuter och kunde sedan trycka upp 52,5. Kaboom!

Det var sedan tredje försöket på fem 2:or på 50 och, trots urladdningarna före, gick det vägen. Idag var det beast mode! Kan bero på att mina hypertrofipass blivit lite för tunga den senaste månaden kanske. Det har i princip blivit två tunga bröstpass i veckan.

Hursomhelst, 3×5 chins på 64,3 kg var ganska lätt. 3×5 press på 31 också. Och så avslutningen planka 3×15 sekunder med 75 kg på ryggen. Också det utan större problem. Och då fick jag hjälp av en kille som la på 25:orna en i taget så den sammanlagda planktiden uppgick till 3×30 sekunder ungefär.

”Varför kör du så tungt?”, frågade han.
”För att jag kan”, svarade jag.

Och det är väl lite så. Jag kan lyfta tungt. Och då gör jag det!

 

 

 

 

 

Beslutet

Nej, jag ska inte tävla redan i sommar. Jag måste få mer massa. Jag grubblade i några dagar och bestämde mig sedan för att skjuta allt fem månader framåt i tiden. I slutet av november går en hyfsat stor nybörjartävling i Göteborg, Luciapokalen.

Å ena sidan kanske det är lite defensivt att ducka för sommarens plan men å andra sidan så är ju inte styrketräningen något jag hade slutat med efter det. Jag kan lika gärna köra på ett tag till. Men, i planen nu ingår en kortare deff i vår iallafall för att få en bild av läget under fluffet. Det ska bli riktigt spännande!

Det går rätt bra att träna nu, hursomhelst. Jag känner mig stark, vilket kan ha en koppling till att min vikt konstant kryper uppåt.

20141107_075221

3×20 sek med 70 kg på ryggen idag

Reality check

Oavsett vad jag bestämmer mig för senare så bör jag lära mig hur man poserar, tänkte jag, och bokade en tid med Alexandra Söder. I måndags träffade jag henne och fick en timmes genomgång av de obligatoriska poserna. Shit. För det första var det riktigt svårt. Jag har ju skjutit min orörlighet i bröstryggen framför mig i väntan på nån sorts ”sense of urgency”. Den är här nu. För det andra har jag för lite massa upptill. Härom dagen tyckte jag att jag börjar bli bitig. Don’t think so. Hon tyckte att benen verkade ok, men jag måste bygga mer bröst och mer trapz, inte de övre dock….alla stressade år framför datorn har gjort dem oproportionerligt stora. Nu sa hon inte exakt det men jag har hört det förr.

20141027_155738[1]

Jag bjuder på en poseringsbild. 

Å andra sidan tyckte hon att jag tog till mig instruktioner snabbt och jag fick ta bilder på henne i samma poser att ha när jag övar. Alltså, jag har över 7 månader på mig. Jag borde rimligtvis kunna lägga på mig lite mer muskler och lära mig posera så det ser (hyfsat) naturligt ut. Visst ja, det är en fri del på 30 sekunder också. Glömde…..

Att tävla eller inte tävla

Den senaste månaden har jag läst två texter som båda handlar om att tävla i fitness där den ena handlade om när man inte bör göra det och den andra det faktum att många tävlar i fel disciplin, vilket försvårar för domarna och gör besluten obegripliga för de som inte känner till reglerna. Det här har ju såklart börjat snurra i huvudet på mig. Att ställa mig på scenen som en kul grej kanske visar sig inte vara så kul om jag inte har fysiken som krävs. Jag upptar ju en plats som någon annan, mer förberedd person, hade kunnat få om det blir fulltecknat.

Det finns tre klasser att välja på: Bikini Fitness, Body Fitness och Women’s Physique där WP är den klass som kräver mest muskelmassa. Det är den klass jag tänkt mig. De andra klasserna innebär höga klackar, vilket jag vill undvika. Men jag kanske inte har nåt val. På Instagram följer jag hyfsat många tjejer som ska tävla i Body Fitness om en månad och när jag tittar på dem har jag svårt att föreställa mig att jag skulle kunna vara ännu större än dem om ett halvår, för ska jag köra WP-klassen måste jag ha nåt att flexa.

Det är 8 månader kvar. Jag kanske inte behöver bestämma mig idag, men faktum är att jag måste lära mig posera och poseringarna skiljer sig åt mellan klasserna. Jag kan inte gå på diet och vänta tills det är en månad kvar att bestämma mig.

Äh, jag orkar inte riktigt fundera på det där just nu. Tillsvidare låtsas jag att jag ska tävla, helt enkelt.

Roll of Shame

Enligt Urban dictionary: ”A method of self-spotting while bench pressing. The bar is allowed to fall to your chest, at which point you roll it down your torso until low enough that you can sit up”
I tried pushing max reps on my work set and ended up doing the roll of shame.
Bänkpress och viktade plankor är de övningar jag kan behöva passning/hjälp med men idag orkade jag inte riktigt be någon passa bänkpressen. Jag låg väldigt nära max men de första sexorna på 45 gick bra, även om det var tungt mot slutet. I fjärde setet däremot tog jag slut efter fem reps och det slutade med att jag låg med stången över magen. Som tur var hade jag inte klovat utan kunde enkelt tippa av vikterna åt ena hållet. Men, det är lite som när jag ramlat på cykeln…..var det nån som såg? I sista setet var det trögt redan på fjärde repetitionen och jag fegade ur efter det.
När jag stod och körde press tyckte jag att min överkropp börjar se rätt bitig ut. Jag fattar ju i och för sig att det är rätt mycket annat än muskler också. Och när jag hittat en kille som kunde hjälpa mig med viktade plankor började jag fundera på hur mycket det egentligen kommer att komma fram när dieten börjar. Det som göms i snö kommer upp i tö, typ. Idag stod jag i plankan 2×30 sekunder med 60 kg på ryggen. Men tänk om det inte kommer att synas nånting alls. Inte en enda magmuskel.
Efter nyår kommer det bli som att långsamt öppna en i bubbelfolie väl inslagen present. Fast utan bytesrätt. Skräckblandad förtjusning är bara förnamnet!